Träning och vänner
Jag fortsätter med tema barn. Som ni läste förra veckan hade vi det tufft med vår dotter. Självklart är detta ett långt arbete, inget man kan ändra på efter ett samtal. Men jag vill berätta om det som hjälpt mina barn trots motgångar – träning!
Mina barn går båda på sporter. Min äldsta satsar hårt på sin basket, medans Lea ännu inte har hittat ”sin” sport, så vi testar allt från cirkus, fotboll och gymnastik.
I Leas ålder är förväntningarna annorlunda än hos Logan. Logan som nu hamnat i elitförberedande lag har krav på prestation under träningen och närvaro, medans i Leas fall det fortfarande handlar om rörelse i generellt. Oavsett vilken nivå, eller vilken sport så finns det fördelar.
Förutom det självklara att barnen rör på sig så har vi sett två extremt viktiga egenskaper med träning. Den ena är gemenskap och den andra disciplin samt självrespekt. Oavsett träningsform så vill jag buga mig lågt för alla coacher, lagföräldrar och andra som jobbar normaltvis ideelt med sina passioner för att våra barn ska ha det bästa.
Gemenskapen som bildas i att tillhöra ett lag, en klubb och en sport har gjort magiska under för Logan som fick en tuff start och ett nästan obotligt stort blåmärke på sitt hjärta och självförtroende. Att få höra till, att ha kamrater i sitt lag. Att få dela ens uppgångar, vinster med sina kamrater och utvecklas tillsammans är fantastiskt!
Disciplinen och självrespekten går hand i hand. Man tänker inte på det, men dessa coacher blir en vuxen röst som barnen ser upp till. Allt från att hålla hygien, till att vara en bra träningskamrat, att hjälpa varandra, att pressa sig till att uppnå det bästa man kan vara – har stärkt båda mina barn. Den egen tiden mina barn har fått med dessa vuxna, har de varit en extra axel att gråta mot samt en lyftande hand till barnen.
Ett stort tack till er tränande föräldrar, ideela arbetare och ni som är en axel och en hand extra till mina barn.
