Hundar & kärlek
Vi har alltid haft hund. Eller i alla fall så långt jag kan minnas så har vi haft hund. Alltid stora, håriga och klumpiga. Hunden för mig är mer än ett djur och en kärlek i sig. Hunden ber inte om tjänster, den kräver inget av dig och håller sig nära dig trots omständigheter. Lojalare vän får man leta efter.
När vi skaffade huset så köpte vi hund. För att jag verkligen ville äga min egen valp och forma hunden till oss. Men även för att barnen skulle få samma känsla av trygghet och kärlek som mina barndomshundar har gett mig.
Denna vecka fick vi säga hejdå till en familjehund. Hon var gammal, sjuk och redo. Sorgen var lika stor i alla fall. Vi har en stor skara syskonbarn som alla hyste stor kärlek till hunden och som alla visar sin sorg.
Jag anser det vara viktigt att bearbeta sorgen tillsammans med barnen. Visa att det är ok att vara ledsen och att det är ok att visa sorg. Att kunna prata om de fina stunderna man haft och låta barnen tillsammans finna tröst i varandra och deras gemensamma kärlek.
En tuff vecka men samtidigt en väldigt verklig läxa för barnen att hålla kärleken stark och att tillsammans klarar vi allt.
Jag vill ödmjukt påminna mig själv, barnen och er att njuta av dagen, åren, livet och leva de till fullo, det är minnena vi skapar och kärleksband vi knyter som gör livet till det vackra vi har.
