Jag och min man träffades som så många andra 80-talister, på krogen. Jag jobbade som bartender och han var gäst. Redan sex veckor senare hade vi köpt vår första bostad ihop och var galet kära. Jag var 24 och hade precis kommit hem från en längre utomlandsresa. Inte långt efter det (1 år) föddes vår son Logan, åtta timmar som slutade med ett akut-kejsarsnitt. Han var (är) den absolut lugnaste pojken man kan tänka sig, aktiv men med ett lugnt och gott hjärta. Fyra år senare föddes vår första dotter Lea, som en frisk fläkt. Sex timmar från första värk var hon ute och vi kände då att vår familj var komplett. Hon var hans ying till sin yang och de kompletterade varandra.
Vi hann resa, köpa flera bostäder och köpa 3 husdjur mellan Lea och vår yngsta, Alida. Vår galnaste virvelvind, hon föddes nästan i hissen, 8 åtta minuter efter vi satte vår fot på sjukhuset och ca 1 timme efter att jag kände första värken. Hon kom med skrattande barnmorskor, chockade föräldrar och i en hel fosterhinna. Nog det galnaste och mest fantastiska jag har varit med om.
Hon, Alida är idag 1,5 år och bestämmer över alla i hemmet. De vuxna, de äldre barnen och alla djuren.
Barnen kommer att vara en naturlig del i denna blogg, då jag interagerar de i allt jag gör. Det är min filosofi i barnuppfostran, att stå emot ordet nej och istället få de delaktiga i alla mina bestyr som odling, städning, plockning, matlagning och ibland zoom-möten på jobbet.
Jag vet att jag kan få det att låta enkelt. Alla som har barn vet mycket väl hur det är att baka med barnen eller att ens få med de i bilen ibland. Men är det något som har stärkt mig som människa, så är det mitt galet starka envisa tålamod.
